
Nu har jag kommit hem från Milano (mitt tolfte milanomässa på raken) och överlag tycker jag att det var en bra mässa men saker har förändrats. För det första är Italien i ekonomisk kris vilket gör att resten av världens formgivning börjar knappa in på de stora italienska möbeltillverkarna. Dessutom sker information snabbare nu så mycket av de nya möblerna var redan visade i pressreleaser på nätet innan mässan ens hade börjat.
Detta har skakat om lite i mässordningen, många nya aktörer har fått ta plats och man kan inte bara gå på gamla säkra kort längre. Jag söker i allafall inte nyheter på samma sätt som förr utan mer upplevelser, nytänkande och inspiration.
Toshibas installation var en av mina favoriter. Grus, marmor och vatten. Ljus och mörker, nytt mot gammalt. Egentligen inte så mycket produkter men vansinnigt vackert inne på en gammal sliten gård i Tortona. Tortona som tidigare varit ett måste och ofta bland det mest inspirerande på mässan var tråkigt redan förra året och (med några få undantag) en katastrof i år.
Now I am back from Milan (my twelfth milan trade fair in a row) and overall I think it was a good fair, but things have changed. First of all, Italy is in recession, which means that the rest of the world's design begins to catch up with the great Italian furniture manufacturers. Information is also faster now so much of the new furniture was already revealed in the press releases on the web before the show had even started.
This has shaken some of the fair rituals, many new players have been taking place and you can not just go to the old safe bets anymore. I am not just looking for news in the same way as before but more experience, fresh ideas and inspiration.
Toshiba's installation was one of my favorites. Gravel, marble and water. Light and darkness, new for old. Actually, not so much products but insanely beautiful inside of an old worn out house in Tortona.